Hej alla mina fina bloggvänner!

Just nu har jag inte den tid som jag skulle vilja ha för att besöka er alla.

Så förlåt mig om jag bara är inne och skriver något på min blogg.

Jag lovar att jag kommer att besöka er när det lättar med tiden.

Kramar till er alla 

från Skogsfen.

Hej alla vänner!

Denna helg har vi delat upp min svärmors hela liv som de sista åren hölls på ca 65 kvadratmeter. Min svåger och svägerska har varit nere och vi har tillsammans delat upp och städat ur hennes lägenhet. Det var ett svårt uppdrag att dela och slänga och till sist efter städandet stänga dörren för allra sista gång. Vi har skrattat och gråtit och bara suttit tysta och förundrats över livet och döden. Det är två bröder som nu inte längre har någon förälder i livet. Min man sa en av dessa nätter efter att vi stupade i säng. -Det är overkligt att mamma är borta och att vi nu går där i hennes lägenhet och avslutar hennes liv, ja jag fattar nog inte riktigt att mamma ÄR borta. Så är det nog när det går så fort, men jag tror att även om det blir mer påtagligt att slutet är nära så ÄR det svårt för barn att förstå att nu är det slut.

Vi har på ett värdigt sätt delat och vi har hela tiden varit överens. Vi gjorde så att vi gick igenom vad som fanns och sedan gjorde bröderna var för sig en lista på vad som de ville ha. Lottdragning för första valet och sedan fick de välja varannan gång. Inte ett ont ord eller någon som höjt rösten precis som min svärmor var fick hon sitt hem avslutat. Jag avslutar detta blogginlägg med en dikt jag skrev till min svärmor dagen efter hon gått bort.

Min svärmor somnade in den 5/1-14, hon lärde mig att vi alla är lika värda. 

Min Svärmor.

Hon levde sitt liv i tillit 
lade sin hand i Guds 
aldrig ett ont ord 
aldrig en fnysning 
aldrig aldrig åt nån 

Hon levde sitt liv förnöjsamt 
lade sin hand i Guds 
alltid glad 
alltid nöjd 
alltid tillfreds med allt 

Hon lärde mig 
genom sin livsstil 
att allt är som det ska 
att allt inte går att uppnå 
men att allt är bra ändå 

Hon finns inte mer ibland oss 
hon har som hon sa...fått gå hem 
nu finns hon bland guds alla änglar 
och vi saknar en ängel hos oss 

© Skogsfen

Hej igen!

Såg ett program på TV-n om Susan Boyle, vilken röst hon har.

Denna kvinna har varit mobbad och känt sig utanför i hela sitt liv.

Nu har hon fått en diagnos hon har Aspergers syndrom, som liten och till alldeles nyligen trodde hon att hennes beteenden berodde på att hon blivit klämd och inte fått syre vid förlossningen.

En alldeles förtjusande liten dam med ett leende på sina läppar och en längtan till att bli accepterad för den hon är.

Alla har något. Susen har mycket. 

Hennes första framträdande var i Englands talangjakt.

Varsågoda njut.

Jag kan inte låta bli att fälla en tår, kan du?

Hon är lika omedelbar i dag som då

underbara Susen Boyle.

Detta är en timmes  inspelning om henne som person hon är mer intressant än en del andra linslusar och pratkvarnar.

Kramar från Skogsfen.

Hallå på er!

Någon gång varje vinter så eldar gubben skräp.

Det gjorde han i gårkväll.

Då gör vi något som också blivit en tradition här.

Det började för flera år sen när jag kom hem efter ett arbetspass och han hade eldat.

Där stod han med nygrillade isterband och öl och ett stort leende när jag trött kom lunkade från bilen. Det är sånt som värmer länge.

Så i går kväll blev det isterband och öl till kvällsmat.

Får nog gå en tur med stavarna i dag med;)

Kramis från Skogsfen.

Hejsan!

 Jag varit ute på en stavgång igen, nu börjar det flyta på. 

Stortrivs med mitt nya liv. 

När jag var ute och gick så funderade jag över lite småsaker.

Varför finns det inte värmeslingor i trottoarer, så mycket enklare det skulle vara att hålla dem snö och halkfria då. 

Sen tänkte jag på alla gamla som lever i denna datorvärld som för dem är helt  #¤(&? oförståelig.

Mamma blev helt förtvivlad när ett nytt system skulle införas där hon bodde förut.

Man skulle boka tvättstugan på datorn. !?? Mamma hade ingen dator och skulle inte heller skaffa någon. Dessutom skulle hon ha mycket svårt för att lära sig den. Hon är fullkomligt knas på allt vad ny teknik innebär.

Som tur var så var det i samma veva som hon flyttade närmare mig. Men de andra de som inte flyttade då,  det bodde många äldre just där, hur gick det för dem?

Sen flög tankarna till våra småfåglar och här kommer det en uppmaning.

Snälla mata dem nu det är svårt för dem att hitta mat och så är det kallt.

Vi vill ju höra fågelsång till våren. 

Tja det var i stort sett det jag tänkte på. Jag lyssnade på en bok också det är så lätt att gå då. Man vill inte gå hem om det är spännande.

Kramar till er alla från Skogsfen.

Hej,  jag heter Sacko: Är jag inte söööööt? Jag  älllllskar bus.

Hej på er!

Nu har julen kastats ut och allt börjar om på nytt. Tomtarna vilar i kartong på förråd och julgranen hoppackad i en stor låda i ett uthus. Vad ljust och fint det blev lika fint som när man stod där och tittade på granen när den var klädd. Så skönt att man tycker så för annars skulle man ju ha julen kvar ända fram i sommar. Måste erkänna att utegranen får stå lite längre, kanske till mitten av februari. Den sprider lite ljus i mörkret och utan snö så är här kolsvart. Det har snöat lite idag men det har regnat också. Just nu ser det ut som om snön segrar.....men det är inget som jag slår vad om.

När julen är utstädad här köper jag en bukett  tulpaner i år ser den ut så här.

Jag var på förmiddagen och hälsade på mitt äldsta barnbarn han och hans sambo har köpt en hund. Blev helt betagen i ett litet ullnystan av schäfer och rottweiler, så till den grad att jag inte tog ett enda kort. Hönshjärna. Han heter Sacko är 10 veckor och vi blev SÅ bekanta med varandra...nu kommer jag nog att hälsa på oftare. Jag är kär.   

Nu ska jag sätta på kaffet och vi ska njuta lite söndagsfrid i stugan. Ha det gott alla här i bloggvärlden.

Kramar från Skogsfen.

Hej på er!

Ja i går var första dagen som jag skulle jobbat men var ledig för att jag gått ner i tid, underbart. Inser mer och mer att det var ett bra val. Och för att riktigt poengtera att något nytt är på G så fick frissan fria händer här är resultatet.   

Sen var det dax för första gympan kl halv åtta på kvällen, ja det märktes att det var länge sedan för kroppen ville liksom inte böja och hoppa och vrida som förr. Men det var otroligt skönt efteråt. Så jag längtar tills nästa gång. 

Kram på er från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Livet är inte dagar som gått utan dagar man minns. (okänd)