Hej på er!

Ja så har då nästan denna vecka gått, delvis i töcken.

Känner mig piggare och förstår nu hur dålig jag har varit. Mycket tacksam för att jag beslutade mig för att stanna hemma hela veckan.

Det är först i dag som jag känner att jag kan tänka igen.

Visst är det en konstig känsla när man virrar omkring och tror att man är rationell men upptäcker sen när man piggat på sig att man nog inte tänkte riktigt klart.

Lilla Smulan har nog fått mask och ska genomgå kuren i helgen, hoppas på att hon är samarbetsvillig. Ja, inte bara hon utan alla får en dos annars smittar de ner varandra kvickt igen.

Tittade ut i dag på morgonen och konstaterade att hösten har kommit. Det gör inte något för denna sommar har varit fantastisk och den finns inom mig och kommer att värma mig hela vintern.

Jag har också tagit ett beslut om min pension, jag kommer att gå ner i tid från och med 1/1-14. från 85% till hälften ca. Samtidigt tar jag ut min pension.

Sen får ork och lust avgöra hur länge.

Känner att det är dags att ta ett beslut nu.

Så får ni en bild på min Klematis.

Älskar den fina blå färgen.

Kramar från en piggare Skogsfe.

Ett ord på vägen: Det finns många sätt att göra saker på, det gäller att hitta det rätta. 

Halllååå världen...finns ni kvar?

Jag har legat nerbäddad i några dagar och inte haft en aning om vad som händer. Har inte varit det minsta intresserad av det heller. En förkylning slog benen av mig i helgen slutförde jobbet men sen var det stopp. Söndag eftermiddag och fram till nu har jag mest legat i dvala. Börjar känna livslusten återvända nu men tänker vara hemma veckan ut. Är det inte typiskt att jag dessutom har tagit på mig ett extra pass, som jag nu får dåligt samvete för.  När jag ringde bemanningen i dag så sa den snälla människan -sjuk herregud det kan du ju inte rå för. Nej det kan man inte men jag vet att de får ett hel.... att skaffa en ersättare. För just detta denna gång kommer att bli svårt. Hon som har det från början är långtidssjukskriven. De andra som kan har andra pass. Sen så är det lite knepigt just på denna arbetsplats, inte vem som helst kan gå in. SÅ jag VET att JAG rörde till det för dem. Och det gör att jag känner dåligt samvete fast jag vet att jag inte behöver.

Det är allt jag tyar just nu....kram på er och ha det så bra tills vi hörs.

   Kramar från Skogsfen. 

Detta är en gammal Gudrun Sjödén blus 

som har gått sönder.

Tyget har med åren blivit väldigt skört över axlarna.

Men jag kan inte kasta den.

Har försökt, men jag plockar upp den igen och hänger tillbaka den i garderoben.

Ett ord på vägen:Man ska vara rädd om gamla vänner, även de som är lite trasiga.

Kram från Skogsfen.

Denna text berör mig oerhört...hans känsla är bara så stark. Så kan vi känna  alla ibland av olika anledninga. 

Läs gärna om Kenta här:

http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=kenta%20gustafsson&source=web&cd=4&cad=rja&sqi=2&ved=0CEEQFjAD&url=http%3A%2F%2Fwww.dn.se%2Fkultur-noje%2Fkenta-gustafsson-dod%2F&ei=TKsTUrP8MZTW4ATBrYGYCA&usg=AFQjCNGqT8SgOkRGgi47AaFKcG2VBR-q0Q

Hej på er!

I går var det kräftkalas i hembygdsföreningen. Grillade isterband, kokt korv till barn i alla åldrar, potatissallad, bröd och ost, räkor och kräftor. Ett 20-tal trevliga människor dök upp vid 15-tiden och sen satte vi igång. Surret i våran fina lokal var högt trots att inget starkare än cider serverades. Vilka tillgångar det finns i små grupper ute på landet. (ja det finns överallt inte bara på landet) Jag menar, sådana här föreningar finns ju lite varstans och gör saker för varandra. Två i vår lilla grupp sjöng och spelade och underhöll oss andra. Allt var gott och stämningen var på topp. Alla var nöjda när vi mätta och belåtna gick hemåt vid 19-tiden. Jag tänkte där jag gick, belåten på en fin samvaro med mina grannar och grannars grannar (avståndet till grannar är en bit på landet) att så lite det behövs för att vi ska känna oss delaktiga i en gemenskap. Nu menar jag inte att det var lite vi fick men vi gör ju annat med i vår lilla förening. Vi har kura skymning på hösten och då är det någon som berättar något om våran byggd, frallor och kaffe till självkostnadspris. Vartannat år arrangerar vi en biltipsrunda som är mycket populär. Vi har en kulturdag på våren där de som känner sig hågade får ställa ut sina alster och sälja, plus att det kommer lite spelmän som underhåller både oss och sig själva. Midsommardans runt midsommarstång så klart. Och så denna fest som föreningen bjuder sina medlemmar på allt annat är till självkostnadspris. Allt detta görs med gemensamma krafter av de som vill i föreningen....och observera ingen får betalt. Min man och jag var nöjda när vi slog oss ner i soffan och slötittade på TV, Miss Marple var det visst.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: När man gör något från hjärtat blidas glädje. 

Läste lite i mina dikter och hittade denna som jag skrev i fjol och då insåg jag att det var snart dax igen. I år har mina tranor fött upp två nya fina individer. Jag har fått följa dem sen de var små dunbollar tills de nu är nästan lika stora som sina föräldrar.  Jag vet att nästa år så kommer föräldrarna tillbaka igen och kanske också ungarna för de återvänder nog till födelseplatsen. Här får ni min dikt. 

Tranorna

Satt ute i dag i solen 
hörde och kände allt 
lyssnade med inre öron 
på ljud som i tusenfalt 
spelade över nejden 

då hörde jag plötsligt 
ropen 
högt högt upp i det blå 
skrockande ropande 
kom 
kom med 
nu far vi mot söder 
mot solen på varmare strand 
kom kom du me 
följ med oss till ett varmare land 
högt där upp flög de 
för högt för mig att nå 
tranfamiljen som bott här 
nära nära 
med sina små 

jag vinkade lite tafatt 
och ropade jag med 
kom kom tillbaka 
till våren 
så vi får åter ses  

© Skogsfen

Kram från Skogsfen.

Här är två suddiga foton från tidigare i sommar på min fina tranfamilj.

Plopp så var det ledig dag mitt i jobbarveckan, va är det Lördag. Helt förvirrad i huvudet efter första jobbarveckan den gick såååå fort. Så fort gick det minsann inte innan semestern. Eller gjorde de det? Tid är så olika beroende på vad man gör och hur man mår. Men ändå så på pricken lika i timmar mätt. Så olika man uppfattar tid. Gör man något roligt så räcker tiden inte till, gör man något som man tycker är tråkigt så segar sig tiden fram. Men det beror tydligen också på hur man mår. Jag menar det är ju samma jobb jag har idag som för en månad sen. Så summan av kardemumman blir att man måste ha lite ledigt ibland för att uppskatta sitt jobb.

Har läst lite runt på era bloggar för första gången på länge...bloggvilan var skön.

Känner likadant här som med mitt jobb att nu vill jag skriva igen, nu vill jag "snacka" lite med mina vänner här på bloggen. Och ja, jag har tänkt på er och jag har varit inne någon enstaka gång. Men jag rekommenderar er att ta lite ledigt från bloggen ibland. Man behöver ledigt även från roliga saker. 

Tant Glad skrev om vår personliga sfär. Den, där man blir besvärad av personer som kryper för tätt intill en. Spännande saker det där. Vissa kan man ha hur nära som helst och andra även om man känner dem får hålla till i ytterkanten  Och man vill inte ha dem närmare man blir olustig till mods om de kommer för nära. Tant Glad känner jag att hon skulle få stå nära mig. Hon gör mig glad när jag läser hennes blogg.

Spanaren skrev i dag om "rosord" bara ordet är poesi. Så fint skrivit så jag blev rörd.

Fler av er har tagit upp ämnen som intresserar mig och gör att jag känner för att skriva igen. Barndomsminnen och andra fina minnen. Någon hittar på och skriver roliga och fina kåserier som får mig att skratta. Och någon har haft en svår sommar och skriver om sina upplevelser som berör mig, jag tänker på dem i sin sorg. 

Jag har läst "Mina fotsteg i ditt hjärta" av Bosse Lindén. Han skriver så det var svårt att lägga boken ifrån sig, ögonen rann över sidorna. Både humor och allvar blandas i en kompott som smakar mer. Jag har både gråtit och skrattat. Rekommenderas. 

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Vi behöver varandra, men ibland så behöver man bara sig själv för en stund. 

Naturligtvis köpte jag en groda. Den  visar hur min sommar har varit "avslappnande". Ja, jag kan inte säga annat än avslappnande. Så nu kan jag ta tag i allt igen iaf ett tag ;) 

Har varit i Stockholm med bästaste Eva. Min son bor i HSB och de har en övernattningslägenhet som han får hyra vissa dagar. Helt underbart att kunna göra så. Vi var där mån-lör.

Har åkt tunnelbana i massor funkar perfekt med ett kort man köper och sen kan man åka hur mycket man vill. 3-dagars, 7-dagars eller mer.

Vi var på skansen när de skulle sända "allsång på skansen" satt i publiken ett tag men det blev för varmt så vi var tvungna att gå. Men nu vet vi hur det går till att spela in det hela. Lill-Babs underhöll och Style (Tommy Ekman och Christer Sandelin). Detta var vid 15-tiden och det var fullt med folk som skulle sitta där till kl 21:00. De körde programmet om och om igen som om det var sändning, med kamrer och all personal. Måns for som ett skållat troll fram och tillbaka och pratade med publiken och artisterna. Så nu vet jag hur det går till, och det ser mycket större ut i TV.

Gudrun Sjödén är en av våra favoriter när vi ska shoppa. Hon skapar kläder som är praktiska och hon har ett miljötänk. Så här ser det ut i en av hennes butiker i Stockholm.

Jag köpte en regnkappa och den fick jag användning för redan nästa dag. Då var vi på en båt och åt och drack gott. En 3-timmars båtfärd i Stockholms skärgård på SS Stockholm. Maten var gudomligt god. Lax till huvudrätt och en fräsch sallad till förrätt. Sen såg vi ju Stockholms skärgård under tiden vi åt. Rekommenderas om ni har tillfälle. Vi åkte på en vardag och då har de À la carte men på helgen har de buffé.

När vi steg av båten så öppnade sig himmelen  Vilken tur jag hade min ny regnkappa...men sandaler är inte att rekommendera vid skyfall. Tunnelbanan hem sen somnade vi helt utslagna. Vi är inte vana vid storstadspulsen.

Kvällen innan hade vi suttit ute på en restaurang och njutit av både väder och mat. Min son bjöd oss på en av de små fina restauranger som finns i förorterna. Där njöt vi en Irish coffe efter maten som fick oss att varva ner efter spring i stan på dagen. Vi har sovit som stockar varje natt bortsett från att Eva snarkar och jag pratar och snarkar i sömnen. Sånt får man tåla när man är på äventyr. Faktiskt så störde det oss inte vi bara noterade det.

En kväll satt vi hemma på altanen och hade en flaska vin som vi inte kunde öppna, förbaskade kork. Vi satt och pratade hade gett upp hoppet om vin (sonen var borta den kvällen). Då kom det ett yngre par och gick förbi han såg vältränad ut så jag frågade om han ville hjälpa oss. Ja som ni förstår så fick vi vårat vin och några glada skratt också från det trevliga paret. Han fick ta i ordentligt innan korken flög ur flaskan med ett plopp.

Det är i stort sett vad som hände i Stockholm vi åt och drack gott, träffade många trevliga människor som hjälpte oss när vi var vilse, alla var så trevliga. Vi upplevde Stockholm från sin bästa sida, naturligtvis såg vi de som tiggde och några hemlösa. Det gör lite ont i mig när jag ser unga människor sitta där och tigga. Har fått lära mig att man inte ska ge dem pengar utan mat istället. Men man bär ju inte med sig mat så som man bär pengar, så när jag såg en ung man komma gående han var mycket svårt handikappad i sina ben så gav jag efter. Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel men jag kunde inte heller bara se på. Varje gång jag är i Stockholm köper jag tidningen "Situation" de som säljer den är nyktra alkoholister  Har sett ett program på TV om dem. De får inte hämta tidningen om de inte är nyktra.

Ja det var äventyret i Stockholm med Eva....vi hade hur kul som helst alla skratt allt prat det har jag sparat i hjärtat och vi kom överens om att göra det igen.

Kramar från en avslappnad Skogsfen 

Ett ord på vägen: Det är inte pengar som gör det....men utan dem är det svårt, utan hjärta är det omöjligt.