I går hörde jag något som fick mig att häpna. Skulle vara roligt höra vad ni tycker. Vi satt några och pratade om ditten och datten och så plötsligt sa någon, detta. -Jag blir tokig på dessa dumma föräldrar som sätter ut trehjulingar vid vägen för att man ska sakta ner.Jag saktar inte ner, sa hon. Men hallå tänkte jag det kan ju vara ett barn i närheten som leker. Detta blir ju helt fel om folk retar sig på detta då kommer det rätt vad det är något liten oskyldigt barn få sätta livet till., och så var det ju inte tänkt från början. Jag tyckte det var ganska smart jag, men blir det felaktig reaktion på det hela så kan det sluta riktig illa. Så då frågade jag vad hon ansåg skulle göras. Hon ville ha kvar skyltarna om AKTA MIG. Då tänkte jag att det kanske finns de som retar sig på dem med. Så vad ska man göra åt detta problem, barn måste få finnas, barn måste få leka, och är det inte vi, vi vuxna som ska rätta oss efter det. Vi som vet och kan och borde, tänka på dem som inte kan, inte vet vad man borde utan bara leker och växer för att bli stora.

Kramar från Skogsfen 

Så såg det ut i morse när jag körde till jobbet.

Det kunde ha varit mycket värre.

Kramar från Skogsfen.

Hej!
Skriver på tel så det blir inte lågt. Jag kom hem fick sicksacka mellan nerfall ooch fallna träd. Är på jobbet igen.
Kramis från skogsfen

Hej på er!

Nu kommer det en storm i flygande fläng...huga, huga. Jag minns Gudrun hon var inte go att tampas med.  3 veckor utan ström har satt sina spår. Den 8 januari 2005 anföll hon skoningslöst och förlamade stora delar av Sverige. Vi var inblåsta i över ett dygn. Träden låg som plockepinn i 2-3 meters höga myrbon på vår väg. På vissa ställen ännu högre man häpnade över naturens kraft. Några dog i stormen några i efterarbetet och några tog sitt liv efter att ha sett generationers arbete flyga i väg. Det var en tragedi för många.

Vi och våra grannar fick inga fysiska skador men det satte sig i psyket på oss alla. Per som kom två år senare och gav oss "bara" 1 veckas strömavbrott ...försatte oss genast i apati. För det händer något med människor som som upplever detta, 3 veckor utan ström är ofatbart. Min gubbe är lite av en uppfinnarjocke så vi hade både värme och vatten. Mat fixade vi på gasolköket. Vi sov under denna tid i köket på madrasser på golvet för det var där som det var varmast. Vi hade lyse också men bara under korta stunder vi fick liksom prioritera värme och vatten. Till att börja med var det en upplevelse, man läste i levande ljussken eller pannlampa men när dagarna gick och det blev veckor så skönk modet. Till slut satt vi stort sett bara av tiden. La oss tidigt och hoppade att  morgon så...

Men man vänjer sig fort att man inte kan tända ljuset vi satt i mörker på toa endast en ficklampa och en hink vatten att spola med. Det tog flera dagar innan jag tände på toa när vi väl hade stöm igen. Jag minns att jag satt där i mörker och kom på flera gånger ja visst ja vi har ju ström nu. Nej jag hoppas det går bättre denna gång men det gnaver en oro i magen. Jag ska dessutom jobba i kväll så jag vet ju inte om jag kan ta mig hem sen. Jag får väl sova över hos min brukare. För när det stormar runt omkring en vill man vara hos de sina, så jag försöker nog om det går att ta mig hem ikväll.

Ha det gott ni alla och så hoppas vi att det bedarrar fort.

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Det som inte dödar dig direkt, stärker dig. (okänd)  

Hej på er!

I dag har jag lite funderingar kring tiden, konstig va.

De flesta av oss satte om sina klockor i dag eller inatt eller så gjode ni det innan ni la er. Några har glömt och kommer att bli överaskade någon gång under dagen då de kommer på att tiden inte är rätt.

För många år sedan bodde jag mitt emot en stor affär, precis framför deras entédörr. Där kunde man se just denna dag hur många det var som glömt. För de kom ju en timme för tidigt och stod där och ryckte i dörren tittade förvånde på varandra och gick igen. Några av dem med ett leede några med ett svart moln över huvudet.

Värre är det med de som har ett jobb att passa. Nu mer händer det nog inte så ofta för nu är vi liksom vana vi det här. Men i början var det nog en och annan som gick på fel tid.

Djur går alltid på rätt tid för de skiter i klockan. Läste någonstans att mjölkbönder går på samma tid året om för att inte störa djuren för mycket. Vad glad jag blev att vi kunde anpassa oss för en gångs skull.

Jag förstår faktiskt inte det här riktigt, varför kan vi inte bestämma oss för att detta är rätt tid eller de andra och sen köra på det. 

Jag vet att det var något om att det skulle vara ljusare längre på kvällen, låt det vara sommartid då hela året eller vintertid. För hur vi än vänder och vrider så är det mörkare på vinterhalvåret.

Kram på er alla tidsanvändare.

Ett ord på vägen: Lyssna inte på klockan som tickar, lyssna på ditt hjärta.

Hallojs!

I går hände två roliga saker en riktigt överraskade.

När jag kom hem så låg det ett stort vitt kuvert på bordet till mig.

Det var boken som  damp ned så där oväntandes.  Lotta hade tjuvstartat och inte gjorde det mig något. Dessutom så var det en bok som tilltalade mig, en debutroman av Kristina Ohlsson. "ASKUNGAR"

Det är en deckare och jag längtar att få smaka på en ny författare, återkommer när jag läst den.

Det andra roliga var att på kvällen så var jag bjuden till en före detta arbetskamrat. Vi är 6 stycken gamla vänner som träffas då och då. 2 av oss jobbar kvar på den arbetsplatsen så det blev lite skvaller från då, där och nu.

Vi 6 jobbade den sista tiden tillsammans på ett loft så vi kallar oss loftflickorna. Vi satt där uppe och avsynade små järndetaljer i mikroskop. Mycket prat och skratt och litervis med kaffe gick det åt.

Det är lika dant nu när vi ses ;)

 Kram från Skogsfen.  

Ett ord på vägen: Det är inte stora ord som binder vänner samman, det är småpratet. 

Hej igen!

Jaha ja, det ringde nyss på dörren och där stod han representanten från kommunen som ska inspektera vårt avlopp. Det gick på nolltid och inget fick jag veta hann inte ens ut. Vet inte om det var bra eller dåligt, att inspektionen gick så fort. Det enda jag vet är att när vi får papperen i vår brevlåda så har vi två år på oss att åtgärda. Det känns som om det är dax ändå, så vi är inställda på en operation i trädgården. Fortsättning följer

Nu syns det tydligt att hösten kommit

det finns en doft av multnad jord

färgen som nyss var gyllene och klar

har blivit dov och finns inte längre kvar

vi är mest inne i  vårt hus

men vi myser med tända ljus

© Skogsfen

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Målet är har en mening men det är vägen som är mödan värd(Karin Boye)

 [Första versen som ljudfil]

Hej på er!

Livet rullar på och snart är det jul hörni. Nej fy nu ska vi inte börja redan med julen....men jag ska bara säga en sak JAG ÄLSKAR JULEN. Så nu var det sagt och nu till något helt annat.

På morgonen i går så skulle jag ta gubbens bil till jobbet för han skulle ta min och släpet till bilbesiktningen. När jag startade upp så tändes bensinlampan, hm. Men jag körde till jobbet och tänkte jag fyller på innan jag kör hem. Långdag i går först jobb sen möte i 2,5 timmar så jag var mör när jag körde hem. Strax hemma så tändes lampan igen...milde tid DET hade jag glömt jag skulle ju tanka. Bor man på landet så får man se till att ha bilen tankad, mjölk i kylskåpet och kaffe på hyllan annars överlever man inte. Hoppas gubben kom till jobbet i morse, han har inte hört av sig så det gick nog bra.

     Kanske mötte han en sådan här.
Bilden är lånad på nätet.

Vädret är grått och trist men det gör inget efter denna fina sommar och höst kan man ta det, regnet behövs. Löven faller mer och mer nu och det är bara och kratta på så gott det går. Tant Glad hade tur henner löv blåste över till grannen, om det skulle blåsa här så blåser löven över till oss...så är det bara.

Bilden är lånad från nätet.

Ha en fin dag kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Längtan är halva gåvan.