Hej på er!

Min mormor var hela min värld när jag var liten. Jag bodde hos henne och träffade mamma på helgerna då hon var hemma. Mormor var född i ett så kallat "bättre hem" med det menades "gott om pengar". Men mormor blev kär i en "vanlig" man och trotsade sin familj och gifte sig med honom. Hon blev förlåten och när hennes mamma blev gammal så bodde hon också långa perioder hos sin dotter (min mormor). Min morfar startade en affär tillsammans med en släkting och det gick som på räls först sen sprack det och kompanjonerna blev osams. Konkurs och elände. Men mormor klagade inte, hon kavlade upp ärmarna och öppnade servering för ungkarlar. Under tiden började morfar om, lite stilla och byggde upp en verksamhet igen. Allt ljusnade för dem. De fick tre barn, en son och två döttrar. När min mamma var tio år dog plötsligt hennes pappa (min morfar). Så då stod mormor ensam med tre barn och kriget för dörren. Men jag hörde aldrig mormor beklaga sig eller berätta om de gamla svåra tiderna. Nej hon var alltid glad och duktig, lagade otroligt god mat. Duktig på handarbeten och sydde på en symaskin som man trampade. Hon fick leva tills hon blev 82 år.  Men i mitt hjärta lever hon än. Det finns mycket mer att berätta om min mormor men det kommer kanske en annan gång.

Kramar från Fen

I dag just i dag 
minns jag mormor 

så tydligt 

hur hon 
höll min hand 

i sin 
när vi skulle 
gå in till stan 
över bron 
som knirrade lite grann 

hur hon strävade på 
och brydde sig om 
och skyddade 
mig från 
storm efter storm 

för jag var 
ett 
sånt där 
oäkta barn 

Ett ord på vägen: Kärlek är en gåva, vörda den ömt.

En groda på sängen 

Jag älskar grodor samlar på dem 

blir glad när jag ser en

grodor är alltid glada

Kramar från Skogsfen

Ett ord på vägen: Omge dig med saker DU gillar, nödvändigtvis inte gjorda av guld. 

Hej på er!

I går var jag och min man på bio med mitt näst yngsta barnbarn. Vi hämtade honom vid 1-tiden för att vi skulle hinna äta lite med. Han heter Jonathan och är 9 år det var han som fick välja var vi skulle äta. Han valde först McDonalds, jag kunde se knottrorna växa på min man som inte gillar McDonalds. Men sen ändrade han sig och valde MAX. Vilket jag tyckte vad skönt med tanke på min man. Min man skulle ha följt med till McDonalds utan att klagat han skulle aldrig lägga fram sin åsiker för ett barn. Min fina gubbe. Nu blev det MAX istället och det var smaskens.

När vi var mätta och goa så hade vi en timme till övers innan bion då gick vi till MediaMark. Där passade jag på att få lite julklappstips. . 

Så kom vi då till bion "Hotell Transylvanien" en fin familjefilm om en vanpyr som tog hand om sin dotter och drack blodersättning. Sen byggde han hotell för Monster så de skulle slippa bli rädda för människorna. Vi var nöjda med biobesöket alla tre. Barnbarn värmer själen.

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Fånga inte dagen, släpp den fri. (okänd)

Hej på er!

Ja, nu har jag blippat runt här läst både fina inlägg och fina svar. Skulle vilja kunna "Gilla". Men då får man skriva och det kanske inte gäller det den som äger bloggen skrev, utan något som en annan skrev till svar och utvecklade så det blev ett nytt ämne. Förstår ni hur jag menar? Jag vill kunna gilla svararen som på FB. 

Nu något helt annat. Spanaren den kloka kvinnan skrev om meditation på sin blogg i dag. Jag började tänka på hur vi är egentligen. Jag mediterade regelbundet för några år sedan och mådde så bra av det. Så börjar man fuska,varför det? När man mår så bra. Rätt vad det är har det gått ett år sen sist och man förstår inte varför man känner sig så trött!?!? 

Kramar från Skogsfen

Ett ord på vägen: Ta tag i dit liv, innan det tagit slut.

Känner mig lite vissen i dag, alla är sjuka och nu börjar även jag att känna en förkylning på gång.

Ja det får man väl ta är sällan sjuk. Men jag har beställt biobiljetter till söndag för mitt 9 åriga barnbarn och gubben och mig. Då vill jag inte bli sjuk. Kul med matiné ibland, jag är barnsligt förtjust i tecknade filmer.

Nu ska jag jobba en sväng sen får vi se hur jag känner mig.

Kramar till alla.

Ett ord på vägen: Glädje sprids som ringar på vattnet. 

Hej på er!   

 Nu är jag upprörd jag hittar inte mina Likörer som jag gjorde i höstas. Både jag och min man har letat. Har fixat finare flaskor och skulle byta, men ingen Likör. Hur virrig får man va, kommer inte ihåg var jag ställde dem. De kommer fram ska du se, sa min man, ja de gör de säkert men NÄR. Är det här första varningen på att jag börjar bli senil. Ärligt, jag har börjat fundera lite i de banerna. Jag glömmer namn och saker jag ska ta ner när jag ändå går, det gjorde jag inte förr. Jag kunde minnas ett samtal ord för ord. Jag kunde i minnet gå tillbaka och se vad och var jag gjorde eller "ställde" saker. Är det bara ålder eller är det första varningen. Kan inte låta bli att tänka så. Hur är det med er andra här? Är det normalt åldrande, eller?

Kram från Skogsfen

Ord på vägen: Minnet är personligt, behåll det.

Hej på er!

Ååååå i går morse när jag kom ner i köket strax före sex, var det lite oväsen (mycket ovanligt) och spring av katter. Jag trodde att de blivit ovänner om någon gosig sovplats men nej. Det var mamma Ronja som hade fångat en MUS INOMHUS och den levde ännu. Klarvaken på ett ögonblick. Musens tog slut under köksbordet och JAG fick plocka bort huvud och något annat oidentifierbart och torka köksgolvet kl sex på morgonen. Bättre kan man börja dagen.

Efter jobbet skulle jag utföra div ärenden, då kommer det en väninna som jag inte pratat med på länge. Klart vi satte oss i bilen och pratade på, ruterna började imma igen så jag satte på fläkten. När jag sen skulle köra så STARTAR inte bilen batteriet ville inte mer. Ja gubben fick komma och så tog vi ström från hans batteri, men jag tog hans bil för jag skulle vidare in till stan och vågade inte lita på min bil. Ja allt slutade bra, både han och jag kom hem till slut.

Kram från Skogsfen

Ett ord på vägen: Ge aldrig upp, det finns en utväg. 

Hej på er!

I går var jag och fotade mina ögonbottnar?!?! Ja, det är klart att man har en botten, men i ögonen har jag inte tänkt på det så som att man hade en botten. Vilka stora pupiller man får av dropparna, såg nästan ingen iris alls. Såg gjorde jag nästan inte heller, allt var suddigt fick inte köra bil. Så igår åkte jag buss det har jag inte gjort på många år men det var jätteskönt att bara sitta och få bli transporterad dit man ville (nästan). Sen gick jag på stan och virrade några timmar för jag skulle träffa en väninna som jag skulle få åka med hem sen. Det blev dyrt, naturligtvis så hittade jag lite kläder och det var inte fel för jag behövde det också. Sen åt vi en god middag och pratade av oss.

Ha det gott önskar Skogsfen

Ett ord på vägen: Glöm inte att skratt är smärtlindring.