Hej på er!

Jag lever fortfarande och bor kvar, och UFOT på bilden tog  mig inte heller, men jag har gjort annat några dagar och då har tiden inte räckt till er. MEN JAG HAR TÄNKT PÅ ER.

Mamma har blivit bättre och det känns bra hon har nu mat en gång om dagen, larm och nu vill hon ha städning med. Jag är såååå glad för att hon äntligen har gett med sig. Hon har envist hållit fast att hon ska sköta detta själv. Jag har inte fått hjälpa henne med städningen och hon har inte orkat göra det och inte heller sett hur det egentligen sett ut  för hon har väldigt dålig syn. Både jag och min bror har försökt övertala henne att ta emot hjälp åtminstone från oss, men nej, det har inte gått.

Jag har mått dåligt och ibland har jag i smyg torkat där jag kommit åt utan att såra henne. För jag förstår att hon inte vill vara till besvär och hon vill inte lägga börda på någon annan. Men istället för att lägga börda på oss har hon givit oss skuldkänslor för att vi inte har kunnat hjälpa henne. Så konstigt det kan bli för att man inte riktigt kommunicerar, och tar kanske för mycket hänsyn. För mig har hjärtat blivit lättare och när jag nu vet att hon äntligen får det hon är berättigat till. Att få njuta av sin ålderdom så gott det går, utan bekymmer för vardagsbestyr. 

Jag har varit hos henne några gånger och suttit och småpratat och försiktigt påpekat att det är svårt för henne med så nedsatt syn att kunna se, hur, och var det behövs dammas och torkas. Och det har givit resultat, måste småskratta lite med. För nu helt plötsligt så sa hon "vet du Ulla jag tror att jag ska ha lite städhjälp med, tycker nog att jag kan unna mig det nu eller vad tycker du" ???? Så nu så ska det komma någon var fjortonde dag och städar lite, och mamma fick hålla huvudet högt och jag och min bror kan dra en suck av lättnad. Högvinst tycker jag.

Måtte nu operationen bli av med. Hörde på radion att vi här genom Kommunal går kanske ut i strejk på måndag. Och då kan det bli så att en del operationer ställs in och skjuts på. Jag tillhör Kommunal själv så jag stöttar själva strejken och förstår att det är nödvändigt lönen i omvårdande yrken är låg, men samtidigt förstår jag ju att det vore tråkigt om det drabbade tredje man. 

Sen har det ve och fasa varit tre, 3, TRE, kalas denna vecka det sista är i kväll....sen väntar en ledig helg med familjemiddag på söndag.  Vad tror ni vågen säger på måndagsmorgon.Ja, jag har mina aningar jag...    

Kram på er från Skogsfen

Ett ord på vägen: Lev och lär av andra, dumt upprepa andras misstag. 

Hej på er!

I dag är det en ledig dag men då har man lite inbokat som måste göras. Bland annat en födelsedag som ska firas. Min mans dotter fyller 29 år och vi ska till henne ikväll.

Helgen är en jobbarhelg så den kommer att gå fort. Har nu förhandlat fram så att mina helger blir dagtid och inte några kvällar. Så detta blir min sista söndagskväll, skönt.

Här har blåst så det har varit nästan storm...vårvindar friska. Fåglarna kvittrar så man hör att nu är det vår. Sååå skönt nu kan man gå utan att riskera halka omkull, känns tryggt med tanke på robotknäet.

Jag funderar på att köpa mig en sån där elcykel är det någon som har erfarenhet så berätta för mig. Älskar att cykla men mitt knä orkar inte riktigt i alla våra backar.

Den här röda såg fin ut tycker jag vi får se....

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Man ska ha drömmar, alla är inte till för att förverkligas utan för                                                                att just drömmas.

Satt i går i bilen och funderade lite på hur livet är och hur det blivit. Kom att tänka på hur det var för bara tre år sedan. Hade någon sagt till mig då att - du kommer skaffa egen dator och en smartphone då hade jag skrattat dem rakt i ansiktet för det var det lilla jag använde mig av datrn då. Och ringa det dög min mobil till, hade den nästan enbart för det underlättade i mitt arbete. Det gick månader som jag inte tittade åt datorn ens. Flera av mina vänner tjatade på mig att jag skulle gå med i Facebook men jag förstod inte vitsen med det. Jo men vi kan hålla kontakten då, puffade de på. Men det kan vi väl göra i allafall....ring, kom hem till mig. Jag nästan hatade allt som hade med datorer att göra. Tyckte att det var slöseri med tiden.

Men så en dag så satte jag mig ner framför min mans dator och skapade ett FB-konto. Jae, joe det var ju kul, fanns lite att pyssla med. Oj då så många som var med och visst man fick kontakt med flera gamla arbetskamrater. Det fanns lite spel med att pilla med.

Plötsligt var det kul att logga in och se om någon skrivit något roligt. Från att inte gilla började ja både att lära mig och att gilla datorn. Jag började använda datorn varje dag och det blev ohållbart med bara en dator så JAG skaffade en egen.

Tjoho vad jag tryckte och ändrade, hur ville jag ha startsidan? Hur skulle jag lägga upp det och hur skulle jag ha mina konton? Lärde mig väldigt mycket på att bara sitta och leka.

Och så en dag så kom jag in på HJs sida och där fanns det bloggar....nu blev det väldigt spännande. Äventyr varje dag. Vem hade skrivit vad, och hade någon kikat på min blogg. Joedå snart hade jag flera bloggvänner och en av dem var Spanaren. Och som ni vet så har hon mycket hyss för sig. Så en dag så blev vi uppmanade att skriva en dikt om en skata. Ja det gjorde jag och spanaren tyckte den var bra så hon frågade om hon fick skicka in den till tidningen, och om den blev publicerad så skulle jag få en trisslott av tidningen. Döm om min förvåning den kom in och jag fick en trisslott vann 25 kr på den. Sen lockade hon mig till www.poeter.se och jag skrev och skrev det bara rann ur mig. Jag som bara skrivit för mig själv och jag som inte kan stava. Jag skrev dikter på löpande band och jag hade en blogg. 

Så flyttade Spanaren hit till Bloggplatsen och jag följde med, det har jag inte ångrat. För jag har fått nya vänner här och nu idag skulle jag inte kunna vara utan min dator.

Så när min man skaffade en ny telefon en smartphone så fattade jag fördelarna på en gång. Klart jag med skulle ha en sådan. Jag kan läsa mina mail på den, jag kan blogga om jag vill, jag kan spela Wordfjud, och jag kan lyssna på böcker och jag kan ringa med.   Men jag KAN stänga av den också för det finns en gräns, man behöver inte vara tillgänglig dygnet runt.

Ett litet tillägg ; Jag har deklaretat på nätet med....

Ja så gick det med Gumman som inte gillade datorer. 

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Utveckling kan vara vanebildande, men vad gör det.

I måndagskväll när jag körde hem efter jobbet så var himlen så här tjusigt röd.

Jag stannade och njöt av sådespelet som försvann så fort

att jag knappt hann ta ett kort.

Otroligt vackert och njutbart

fick mitt sinne och hjärta i

rätt balans igen.

Kram från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Stanna upp se dig omkring, allt finns där om du vill se det.

Larmet är installerat  mamma mår lite bättre. Men naturligtvis så hände något i gårkväll som upprörde mamma. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. 

Jag ringde mamma nu på morgonen för att höra hur hon mådde, och då sa hon att hon mådde bättre och jag kunde höra det på hennes röst med. Då berättade hon att det ringt på hennes dörr sent i gårkväll och att det var någon från hemtjänsten som undrade hur hon mådde och att hon larmat. Lilla rädda mamma som aldrig vill göra fel. Larmet hade utlöst av sig själv eller så har hon av misstag kommit åt knappen som hon har om halsen. Hon hade haft svårt för att sova nu inatt för detta. Jag ser också risken med detta, hon lägger av sig larmet för att det inte ska hända. Jag får helt enkelt vänta och se vad som händer nu.

Ska jobba ikväll till kl 20:00 sen är det ledigt till måndag kväll. Det blir inte en sådan Påsk som vi tänkt men lite gott att äta blir det iaf. Min svärmor fyller 95 år Långfredagen och vi skulle firat henne med släktkalas så som jag beskrev en gång. Vi gör ju så att vi delar på matbördan ett gäng tar huvudrätt och eterrätt det andra tar sallad dryck och tårta. Så gör vi för båda våra mammor så slipper de gamla tänka på detta. Men nu är svärmor så förkyld och sängliggande att vi får skjuta på det, och min mans bror ligger på lasarettet med lunginflammation. Så denna Påsk går i sjukhetstecken.

Till sist ska ni få en bild att titta på, en kär påsktupp som min son gjorde i lekskolan för 35 år sedan. Den har varit med om en del men är ännu med oss. 

GLAD PÅSK

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Ibland måste man göra något helt annat än det man tänkt, men det kan vara just det som man skulle gjort. ;)

Dagar börjar nästan alltid likadant men det är inte säkert resten blir som du förväntat dig. I går skulle jag jobba förmiddag, och ordna larm till mamma och på 10-årskalas senare på eftermiddagen. 

Jag började som vanligt vid 7:30 och stökade på hos min Brukare. Skulle efter att han fått komma upp och fått frukost ringt om larmet. Men strax efter kl 8:00 ringde mamma och sa att hon var sämre och att hon ville till läkare. I ett huj fick jag försöka få tag på någon som kunde jobba i mitt ställe. ( vi har en bemmaning som tur är att ringa till och de söker efter någon som kan jobba). Sen körde jag ca 1,5 mil till mamma och kunde i bilen bara tänka konstiga tankar. Hade bestämt att nu fick det bli ambulans så att vi fick detta utrett ordentligt. När jag kom till mamma så låg hon i sin säng svag och dålig, men när jag sa att jag skulle ringa ambulans så protesterade hon, vägrade, och sa att hon skulle till en läkare på VC. Så vi fick komma akut  och där konstaterade de att mamma hade urininfektion. Hon har diabetes och den medicinen har förstört mammas njurar så hon har en nedsättning på dem. Det togs mer prov och läkaren ska ringa mig när provsvaren kommit.

Så nu har mamma fått penicillin, hon är mycket nedsatt. Larmet hade jag inte tid med förens på eftermiddagen och då fans det ingen att tala med. Har ordnat detta nu på morgonen och det tar några dagar att få det inkopplat. Väntar telefon från en biståndshandläggare som skulle ta reda på när.

Var sedan på 10-årskalas mitt barnbarn fyllde det i går. Han bjöd på våfflor och sylt med grädde, och senare tårta också. Där och då var jag så trött och hungrig att jag åt och åt och det var jättegott. I brådskan glömde jag min mat på jobbet så det blev sallad efter läkarbesöket.  Jag ringde till honom för några dagar sedan och frågade vad han önskade sig. Har räknade upp flera saker och då sa jag- stopp, stopp, mormor måste skriva upp för jag är gammal och glömmer fort. Då säger han - nej du är inte gammal mormor så får du inte säga du är mormor ju. Han är för söt, 10 år och så klok;)

Ja, det blev en annorlunda dag än den jag tänkt mig. Jag var jättetröt i huvudet när vi kom hem i går kväll, somnade innan huvudet lade sig på kudden.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Meningen med livet är enkel, lev medan du kan. 

Denna vecka har jag ägnat mycket åt mamma. Hon är som jag skrivit förut 91 år snart och envis som en åsna. Men det har säkert varit till hjälp  för henne genom åren. Jag kan se fördelarna också. Hon har varit lite krasslig och skör denna vecka. Och äntligen har hon gått med på att skaffa larm, jag sa inget om detta förens i går då hon var piggare. Då påpekade jag att tänk om du känner dig sämre på natten och ska försöka ringa mig då blir det svårt att slå alla siffror och vad enkelt det skulle vara att bara trycka på EN knapp. Hon höll med och nu ska jag fixa dit ett larm fortrare än kvickt. Det föll en sten från mitt hjärta och nu kan jag med känna mig tryggare, eller när larmet är installerat i allafall. 

Sen har det varit strul på jobbet med många sjuka, influensan härjar vilt. Så jag har jobbat lite extra och det känns i kroppen att man inte är ung längre.

Önskar alla en trevlig helg, för det ska jag ha.

Kramar till alla från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Var inte rädd,någon vaktar över dig.

Dessa tre näverbitar låg under ett golv som vi renoverade för 10 år sedan.

Vi bor i ett hus som vissa delar av är sen slutet av 1700-talet. 

När vi bröt upp golvet så var där fullt med grus och mossa och så dessa bitar.

Jag har sparat dem och de är otroligt fina.

Vår morgon började med Engelsk frukost vi gör det ibland, det är jättegott.

Efter en resa i Skottland har vi infört detta på frukostmenyn.

Där efter påbörjade vi ett projekt som vi talat om en tid.

Vi slipar om golvet i TV-rummet.

Konstigt vad det ena ger det andra.

Jag vann ju 10-tusen för några veckor sedan, pengar vi sa vi skulle göra något roligt för.

Pang så gick bioljudet sönder de var dåligt redan innan så det var ifs väntat.

Så bestämde vi att vi skulle köpa nytt och ta en liten resa över ett veckoslut.

Sagt och gjort, vi började rensa ut de gamla och då sa jag att nu passar vi på och slipar golvet också.

Så nu håller vi på slipar och såpar, vi ska måla om listerna också.

Ja, jag säger då det, arbet skaffar man sig lätt.

Så här ser det ut ena halvan är såpad den andra rent trä.

Så fint det ska bli.

Kramar från Skogsfen.

Ett ord på vägen: Städa är bra men glöm inte bort att ta en paus ibland, för att göra något kul.