Jag trodde det var några år tills jag skulle skriva detta men man vet aldrig vad som väntar, tur är vel det.

Min fina, fina hankatt Rufus insjuknade hastigt och vi fick avliva honom i fredags. Han blev ca 15 år vet inte exakt hur gammal han var för det var en hittekatt.

Jag hör honom krafsa på dörren är på väg att öppna men så kommer jag ihåg....

Lite har han ändrat sig i sommar blivit lite saktfärdigare, lite mer orörlig, låg och njöt på katthyllan i solen eller nära mig. Det trodde jag var ålderdom att han den stora lunsen skulle hålla läge än. Jag är så ledsen och saknar min vän. Han satt alltid och väntade när man kom hem, då följde han med in och hela tiden pratade han med mig.

Jag är så tacksam att just jag fick lära känna honom, att det var till mig han kom och stannade. Det gick inte en dag utan att han på något vis visade hur tacksam han var.

Första gången han kom hem till oss var han rädd och ville inte vara inne, men jag lät honom vara i fred och höll honom inne i 3 dagar. Sen orkade vi inte lyssna på honom längre. Släppte ut honom tidig förmiddag och sen började min oro och mitt spring till dörren för att se om han ville in eller om han var utanför. 

När jag släppte ut honom sprang han som skjuten ur en kanon rakt upp för skogsbacken och försvann in i skogen.

På kvällen var han fortfarande borta, nästa morgon lika så. Oj, oj vad jag ångrade att jag släppt ut honom. På kvällen ringde jag till min dotter för det var hon som hittat honom, de kunde inte ha honom pga allergi.

Medans vi pratar så hör jag hur det krafsar på dörren, det var han och det är det krafset som jag hör nu ibland. För så fortsatte han att göra när han ville in. Ett försynt krafs som ökade i styrka om jag inte omedelbums öppnade och släppte in katten som ägde oss.

Rufus jag hoppas du har det bra i din katt himmel att det finns dörrar att krafsa på och många kattvänner. Att du har en gosefilt att sova på och att någon pratar och med dig och klappar dig och att du mår bra nu. 

Tack fina Rufus du ska veta att du är saknad. Din Matte.

Inför en resa nu i höst så skulle min man plocka fram våra resväskor. Vi förvarar dessa i ett kök på övre våningen som vi gjort om till förvaringsplats för diverse braochhagrejor.

Där finns också en frys som används till sådant som svamp, viltkött, bröd och lite annat som inte får plats i frysen nere.

Så när han kliver in där och börjar plocka ner väskorna hör jag honnom mummla något. -Va, säger du ropar jag. Ut ur förådet kommer han och säger -det är blött på golvet. Jaha det var bara att städa upp slänga allt (jag suckade lite när fyra kilo kantareller åkte i sopporna). Turen var att dagen efter skulle vi iväg på en vecka till Mallis, så det hade inte varit rolig komma hem till den doften. Nu kunde vi ta det innan det surnat, och än finns det svamp i skogen. Älgstekarna och bröden svider lite de med men vi fick lite ersättning på försäkringen. Frysen ja, den åkte ut. Över tio år då får man inget för den och laga nej, får skaffa ny. 

Kram från Skogsfen.

Fick alldeles nyss ett mail från Spanaren. Hon och många fler är utsatta för påhopp här i blogglandia. Jag också men jag har inte svarat på hennes kontakter. Raderade alldeles nyss en kommentar där hon påstod att det var tvärtom HON som blev illa åtgången.

Ingenting får mig på så dåligt humör som orättvisor, människor som ger sig på andra fegt, näthat och allt annat där i mellan. USCH!!!

Ska en sån fin bloggare som Spanaren få bli så illa åtgången här att hon tappat lusten för att skriva i sin blogg. Det måste finnas något att göra.

Snälla administrationen blockera denna person.

Och du Anonym det här får du gärna kopiera och sätta på din blogg så alla kan se att det är DU som stjäl.  

 Kram till er andra från en inte lite utan mycket upprörd Skogsfen.

Hej vänner!

Oj vad längesedan jag var här, två månad har det gått sen jag senast skrev något. Då hade vi precis fått reda på att min man hade förmaksflimmer och vi visste inte vad det var. Vi stod helt chockade inför detta och fattade ingenting. Nu har vi fått lite information och perspektiv på det hela. Och det viktigaste kanske, vi har sett att livet är precis så som det var innan beskedet. För detta kom som en blixt från klar himmel. Min man är sällan sjuk söker inte läkare i första taget men nu hade han haft ont i en tå (ja ni läste rätt i en TÅ) länge och det i sin tur hade gjort att han inte kunde spring så som han gjort. Han kunde inte spring Göteborgsvarvet för han hade inte tränat och det var illa...humöret var inte på topp så att säga. 

Så efter mycket tänkande hit och dit så sökte han sig till vårdcentralen. Där fick han träffa en trevlig läkare som undrade om han fick göra en hälsoundersökning pga att min man var så sälla där så de hade inte så mycket om honom. Ja så gick det som det gick tån fick han röntgad det var artros inget att göra något åt. Hjärtat uppförde sig inte som det skulle. Så han fick åka in till lasarettet och ta prover kom hem med blodförtunnande medicin och en bricka att ha om halsen, klart vi blev chockade.

Vi fick sedan åka in tillsammans och fick då en information om just denna medicinen och om förmaksflimmer. Ny medicin som inte är svår att ställa in och som inte ger så stora biverkningar. Jag känner att min man är i goda händer och får den hjälp han behöver. Jag är såååå tacksam mot den unge läkaren som tog sig den tiden att göra denna undersökning så att detta upptäcktes i tid. 

När det så småningom lade sig och vi förstod att vi kunde leva som vanligt. Att vi egentligen inte vetat hur länge han hade haft detta besvär ja då började vi slappna av. Min man började springa igen fast det gjorde ont i tån, men artros springer man inte ifrån och när man vet vad det är så då är det bara att springa på. Han sprang Viktorialoppet på Öland och det gick fint.

Ja det var en av anledningarna till att jag tog paus här.

Mamma är en annan orsak, hon blir sämre och sämre men så kan det vara riktigt bra ett par dagar. Vi som känner henne vi som finns runt omkring vi förundras över hennes styrkor. Hon har nu sjukvård i hemmet och hemtjänst, hon totalvägrar att flytta och jag tror att det blir bra så här nu när sjukvården också är inkopplad, jag känner att ansvaret inte bara är mitt längre.

Jag kommer fortfarande att vara ganska osynlig här men ville ni skulle få veta lite iallafall.

Håll i och håll om och håll av varandra.

Kramis från Skogsfen. 

Jag kommer att ta en lång paus nu, ja ni märker nog ingen skillnad för jag har ju redan varit borta så mycket. Men det är annat som drar mer nu.

Min mamma är sämre vill tillbringa mer tid med henne nu. Mina barnbarn särskilt det yngsta behöver mig, pga att mamman (min dotter) jobbar obekväma tider och är ensamstående. Det blir långa dagar för en 6-åring på dagis och jag försöker korta ner dem för henne. Sen har min man blivit lite krasslig och vi vill ta vara på sommaren så mycket vi kan. Vi fick en tankeställare och en påminnelse om att, vi är inte odödliga. Nu hoppas jag ju förstås att vi har många år kvar att njuta av livet, men man ska ta vara på det man har och prioritera så man mår bra.

Till er alla lev och njut av livet så som ni tycker det är njutbart. Ni har alla givit mig många fina saker som jag bär med mig, många saker som ni själva inte har en aning om. Så är det här på blogglandia här ger vi av oss själva och delar sorg och glädje. Jag avslutar inte min blogg men jag trycker på paus. Ha nu en riktigt skön sommar så hörs vi kanske till hösten eller någon annan gång.

Slutar med några ord som mitt barnbarn sa. Hon hade vid ett tillfälle här hittar stresskulor som jag köp på en marknad och de stod och dammade på ett ställe. Efter detta så dammade jag av den och ställde dem på en byrå. Nästa gång hon kom så hittade hon dem inte utan hon kom farande med andan i halsen, - mormor, mormor var har du dina bråttomkulor.  Nu står de framme och påminner om att man ska ta det lagom bråttom.

Kram till er alla från Skogsfen.

...vi hade en kanonhelg, fint väder och djuren i granngården var toppen. Har hunnit med en barnvaktskväll till sen dess med, men då hemma hos henne.

Mamma har varit krasslig hon tror det är urinvägsinfektion men det är nog mer troligt att hennes njurar sviktar eftersom hennes värden där varit dåliga. Jag måste säga att mamma är en riktig krutgumma. Varje gång hon blir dålig så blir hon riktigt dålig numera, men mirakulöst så piggnar hon till och så går det ett tag till.

Vi har haft en biltipsrunda som tog rätt mycket tid och kraft, men som blev väldigt lyckad så då känner man sig nöjd sen.

En vända ner till Staffanstorp till bästa väninnan, där laddade jag batterierna och hade en skön helg. Vi åkte ut till havet och målade wow vilken upplevelse. Första gången jag målade direkt från naturen. Resultatet finns under "Mina tavlor"

Kram på er och vi hörs

Skogsfen. 

...att lilla Saga kommer till mormor på fredag och stannar till söndag. Ett sådand erbjudande kan man bara inte tacka nej till. Det blir en helg med mycket legolek och så ska vi gå i skogen om vädret tillåter. Några sagoböcker blir det säkert innan vi slocknar på kvällen. Tror grannen har kattungar som vi får gå och kika på och korna och hönsen och kaniner, ja vi kommer att ha fullt upp. Längtar men vet att jag kommer att vara helt slut på söndagkväll, men det är det värt. Barnbarn det är grädde på moset det.

Kramis från Skogsfen.