Nej det var det verkligen inte. Vi var alla i mammas lägenhet och hennes barnbarn fick titta och plocka det de ville ha. Jag vet inte vad jag kände alla känslor blandades och till sist kändes det som om jag gick i spinn. Missförst mig inte det gick väldigt lungt till alltihopa ingen som slet och rev och ingen som blev osams. Men känslorna inom mig bara slog till. Min bror sa likadant, när jag sa att nu åker vi (min man och jag) jag orkar inte mer, så sa han också så.

Det ska bli så skönt när allt är över och vi kan lämna över lägenheten städad och klar.

Ett liv städas bort

varligt lägger vi det i sin grav

våra föräldrars strävan

våra föräldrars slit

lägger vi ner bit för bit

oanade skatter

hittas i brev

något av sonen något han skrev

något av en dotters kriavitet

allt har betytt kärlek en gång

nu packas det ner i en kartong

Känslor och minnen

blandas med sorg

tänk så fort allt ändå går

år som läggs till år

läggs nu ner tillsammans med en tår

© Skogsfen